Vad har du i väskan?

När vi ska gå och träna är det många som gör det tillsammans med en väska. Vår väska får ofta bära med sig i alla fall skorna, en vattenflaska och ibland får även en svetthandduk hänga med. Rätt enkelt och simpelt då det är just en träningsväska, men finns det något annat som kan vara smart att ha med sig? Vad har jag alltid med mig i väskan?

För mig är träningsväskan ett plats där jag har med mig det som kan hjälpa mig till att klara av träningen bättre eller hjälpa mig att förkorta en skada om nu olyckan skulle vara framme. Så här får ni en liten lista som kan vara värd att tänka på under helgen till nästa veckas pass.

Elastiskt linda. Har man otur är olyckan framme vilket kan göra att man stukar en fot eller vrider handleden på ett konstigt sätt så att det kan börja svullna. Kan man tidigt lägga på tryck på detta så kan det hjälpa en att få en kortare väg tillbaka till full styrka igen och även att man slipper lite av den värsta smärtan

Gym/träningshandskar. Jag jobbar mycket med mina händer så är det ett verktyg man inte vill ska få skavsår eller hudförhårdnader i onödan. Ett par handskar är perfekt för att hjälpa emot detta och ge en det där lilla extra greppet när man kör med kettlebells, skivstänger eller hantlar.

Plåster & tejp. Varför detta? Jo även om maskinerna inte vara vassa och hantlar runda och fina så är det ändå lätt att ibland slå sig så att ett litet sår uppstår. Att sen sprida blod över gymmet är inget som man blir stolt över eller att något som någon annan uppskattar.

Compeed/second skin. För er som inte vet vad detta är exakt så liknar detta ett plåster, ett speciellt sådant. Men precis som det sista namnet avslöjar så fungerar det som ett andra skin. Detta är perfekt att sätta över skavsår som håller på att bildas eller andra utsatta hudbitar där man lätt får skav.

Dessa sakerna och några till är sådant som alltid är med mig på träningen, både när jag kör själv eller med klienter. Det är saker som eliten behöver ibland hela vägen ner till dem som precis börjat komma igång med träningens precis.

Häng med nästa månad då jag kör en kom-igång-månad för just dig som vill komma igång med träningen och/eller kosten för att få ett långvarigt och bestående resultat. Självklart blir det spännande erbjudanden och en tävling med, allt blandat med gästbloggare. Men först ha en trevlig och hälsosam helg!

Den missuppfattade felvridningen

Att mat är ett hett ämne i Sverige just nu är det ingen tvekan om. Bara i början av februari hade vi fyra inslag av debatter om mat enbart på tv4 och då kan jag inte räkna ens hur många artiklar, blogginlägg, kommentarer etc det generade. Sen det har väl den största hetsen lagt sig men ibland poppar det upp lite saker som väcker allt till liv igen.

I februari var det mycket uppståndelse kring Cicci Vallin som då hade fått problem med en inflammation i bukspottkörteln där LCHF kunde vara en orsak till detta. Roliga med detta var att hon INTE gick på LCHF längre utan hade slutat med det X antal månader innan utan gick på en annan diet som är väldigt fettsnål. En felvridning av bilden tack vare media fastän hon öppet på twitter skrivit att hon inte längre åt LCHF kost.

I samband när denna uppståndelsen var så pratade man även om att vi inte var skapta för att äta så mycket fett och protein som man gjorde med LCHF samt att man uteslöt grönsaker. Rätt bild på LCHF? Nej! Det man gör med LCHF är att man tar bort sockret och spannmålen, sen äter man oftast mer grönsaker än vad man annars brukade göra, man slutar äta lightprodukter och äter naturligt feta produkter tillsammans med samma mängd kött. Men detta är inget som motståndarna till LCHF tar sig tid att läsa på om ens utan istället lever man på någon felvriden mediabild att LCHF är bara kött och fett.

Det roliga är att detta är något ni alla kan se genom att titta på detta klippet. Det är kvällsöppet där man diskuterar just Cicci Vallins inflammation som hon enligt media kanske hade fått av LCHF.

Att alla inte vill äta LCHF eller lågkolhydratskost stör jag mig inte på, alla får göra precis som dem vill. Det som däremot stör mig är att man kan sätta sig och kritisera en sak så hårt som dessa människorna gör utan att ens ha koll på vad det innebär, dessutom göra det i tv! Vad säger det inte om dessa personerna och hur bra koll dem har på sitt arbete, vårdar sin trovärdighet och hur seriösa dem är?

Jag säger bara lägg ner, läs på och kom tillbaka! Varför Lågkolhydratskost och LCHF fungerar lär vi ut på högskolor och universitet i grundkurser inom näringslära, ska inte våra experter kunna det då med?

En förkortad resa

Jag hade satt upp som mål att innan jag fyllde 23 skulle jag har sprungit mitt första marathon. Med bara några få dagar kvar var det dags för mitt försök igår som tyvärr fick sluta långt innan det var dags.

Jag drog för några veckor sen på mig ett par rejäla skavsår på båda fötterna under ett uppdrag med mitt företag och dem har aldrig riktigt fått tid att läka ut helt utan har legat kvar där lite som en retfull påminnelse om dagen-D som bara närmade sig. Strax innan första milen kunde jag känna hur dem gjorde sig påminda. När jag sedan passerade 12km  hade dem gått från en liten påminnelse till en rent plågande för varje steg man tog, ett sådant plågande som började påverka mitt steg mer och mer. Efter att både ha satt compeed och tejpat insåg jag att hur mycket jag än skulle lyckas plåga mig skulle smärtan bara bli värre och samtidigt bara hålla mig ifrån löpningen ännu längre.

Med en strålande sol, sköna vindar, en uppladdning inför försöket, perfekt kilometerhastighet, klockren närvaro var verkligen allt på topp, ALLT! Utom just det viktigaste, det som skulle bära mig hela vägen fram. Att jag sen hatar att förlora och misslyckas gjorde inte saken lättare när jag satte mig i bilen för att åka hem. Att behöva se varje kilometer passera utanför fönstret samtidigt som man vet om att här, här skulle jag springa slet hårt i en.

Väl hemma började allt sjunka in. Jag insåg verkligen hur perfekt allt hade varit under hela resans gång, allt i från uppladdningen och energin som var på topp, det varma vädret som gjorde att jag sprang i bara linne och tights till hur bra min hastighets, puls och andning hade varit. Att marathonet var inom räckhåll är jag säker på om det inte hade varit för fötterna. Men det var också nu som det började sjunka in att det var inget misslyckande utan en framgång. En framgång då jag fick ett kvitto på att jag äter rätt, har tränat rätt, laddat rätt och verkligen fått med mig allt. Med det förutsättningar jag hade igår kunde jag inte gjort bättre än vad jag gjorde.

Så även när jag nu sitter här med smärta i varje steg jag tar så är jag nöjd. Nöjd för nu vet jag hur jag ska göra inför nästa etapp och försök. Enda skillnaden blir att denna gången ska fötterna få läka ut helt först sen ska ett marathon avverkas!

Dimman som lättar

Klockan var strax efter 7 när jag imorse lämnade huset för att åka och simträna tillsammans med Janne som coachar mig i crawlsimning. Vädret var ju inte mycket bättre idag heller mot vad det varit resten av veckan, dimman låg tät hela vägen till simhallen.

Under bilfärden började jag fundera på min simning. Varför jag har jobbigt att andas, varför jag tar slut så fort. Tro mig mina funderingar är många runt simningen just därför det är den gren som utmanar mig mest. Men någonstans längst vägen började dimman lätta och i takt med hoppade en tanke upp, har jag blivit bättre på att simma eller ser jag mest ut som en skadeskjuten säl som försöker ta mig fram?

Utan tvekan har jag förbättrats! När jag började kunde jag crawl lite halvslarvigt och helt utan att andas. Nu när jag simmar har jag hyfsad rörelse medan andningen allt mer kommer in mer och mer naturligt. Det roliga är att likväl som dimman både lättar och tjocknar som den gjort hela veckan, likadant känner jag med simningen. Helt plötsligt får jag ett tips som gör att det går lättare, enklare, kräver mindre energi. När det sen väl börjar sitta så kommer nästa detalj som man kan putsa lite på.

Janne är jäkligt duktig att coacha mig då han tittar en liten stund, hittar det som måste fixas härnäst, berättar och visar hur för att sen låta en öva på det i lugn och ro. När man coachar såhär så blir jag glad för det man tänker verkligen på vad som har sagt, övar, stannar upp och funderar, gjorde jag rätt? Skulle man då vara helt ute och cykla så kommer Janne igen och visar på ett nytt sätt och man får prova igen. Är man rätt på det från börjar så märker man själv hur förändringen sakta fastnar och dimman lättar samtidigt som nästa dimma tjocknar för att nästa steg närmar sig.

Detta är mycket av vad träning innebär. Man kan prova mycket och öva länge men när en del faller på plats brukar oftast en annan dimma tjockna. Det roliga är alltid att ta sig igenom dimman, man vet inte riktigt vart man är påväg och allt blir rätt eller helt åt skogen men när den väl lättar och solen tittar fram blir man alltid lika glad för det är då ens framgång har tagit ett steg till

bristvaran av en naturtillgång

För ett tag sen var jag och lyssnade på en av mina stora inspiratörer i världen, Jonas Colting,  när han föreläste i Helsingborg. Jonas sa då en sak som jag aldrig riktigt sett på det sättet innan men som jag funderat på mycket sen dess. Jag har själv märkt hur jag i olika delar i min vardags har en brist på detta medan i andra delar har det utan tvekan. Samma sak har jag sen kunnat se hos andra personer när man möter dem i vardagen, ser dem stå i kassakön, blikön, på gymmet, på jobbet, ja rent sagt överallt.

Tålamod är en mänsklig naturtillgång som allt mer håller på att bli en bristvara. Bristvara på det sätt att vi allt mindre klarar av att låta saker ta tid. Vi ska ha resultat direkt, vi ska vara klara direkt, framme nu, vi ska vara klara innan vi ens börjat ibland. Vissa kan, inklusive jag, kan ibland bli stressade över det faktum att vi inte får resultatet direkt, belöningen direkt. En bisarr verklighet då saker tar tid.

I mitt idrottande har jag tålamod. Jag är fullt medveten att man inte på två pass kan gå från att springa 5min tempo direkt ner till 3.5min tempo. I min träning har jag tålamod med att resultat tar tid att bygga upp och nå. Här kan jag vara lugn och sakta men säkert låta resultatet, utvecklingen och belöningarna komma.

Denna bristvara är något jag känner mycket är något vi måste återinföra i våra liv, speciellt i vår vardag! När vi väl börjar med det tror jag mycket av vår stress kommer sjunka. Med vårt tålamod kommer en medvetenhet och förståelse över att allt inte kan ske nu, för vad skulle då ske imorgon?

Årets fyra träningssäsonger

Det finns fyra perioder om året som sticker ut lite extra från resten av året då telefonen och mailboxen hålls lite extra varma. Om jag skulle sätta namn på dem skulle det bli: nyårslöftet,  beachen 20XX, tillbaks till vardagen, julformen. Det jag syftar på är perioder då folk lovar att dem ska komma igång med träningen, äta nyttigare, bli hälsosammare och börja hand om sig själva mer.

Folk kämpar sedan i dessa perioderna hårt och gör starka försök att verkligen få fram ett bestående resultat, vissa lyckas men många når inte hela vägen fram utan faller längst vägens gång. Vissa kommer inte igång utan kommer alltid fram till att; jag börjar imorgon, eller på måndag, eller nästa vecka, kanske till och med nästa månad. Blev det enklare att börja på måndagen eller veckan därefter då? inte direkt

Den bästa dagen att börja träna på är idag, nu! Att skjuta på det gör det inte enklare att komma igång. Bestäm dig och gör det! Sluta fundera på om vädret är bra nog att springa i, man kan alltid springa. Gymmet kommer inte vara annorlunda imorgon än vad det är idag. Du kommer inte heller få någon magisk kondition och styrka imorgon som gör all träning enkel.

För att inspirera lite extra till en start kommer jag under hela april köra en kom-igång månad med massa tips, trix träningserbjudanden, gästbloggare, träningsprogram och vem vet kanske till och med en tävling! En månad du inte vill missa så är det dags att komma igång eller du vet någon som tänker försöka, tipsa dem om min blogg under april och gör dem och dig själv en tjänst, kom igång!

Träningsfascister & matdiktatorer

Idag faller regnet över Bjäre och den gråa himmeln har nog aldrig ens varit påväg att spricka upp för att släppa igenom solljuset, ändå kan man se en och annan löpare ute och folk som tar sig till träningsanläggningen. Dessa personer ser man oftast som att dem aldrig skulle få för sig att missa ett pass eller ens tänka tanken att äta något onyttigt. Men sanningen kanske är lite annorlunda även runt dessa personer.

Finns alltid undantag från regler men alla, verkligen alla, missar någon gång ett pass eller äter något som kanske inte är nyttigt för dem. Inte för att det är fel utan för att det bara är så det är. Ingen är perfekt. Att vara en träningsfascist och/eller matdiktator tror jag i längden kommer suga ut det roliga ur vad det än är man gör. Man måste bryta mönstret och prova på saker som man inte alltid gör annars. För när man gör det inser man lite vad det  är man håller på med och kanske till och med varför man gör det.

Detta viktigt att veta om när man väl ser dessa personerna. För många kan dem vara en inspiration till att fortsätta kämpa för att lyckas men för vissa blir det lite jobbigt då man kan känna ”fan varför klarar inte jag av att ha en sådan disciplin?”. Se dessa personer som just personer som också ibland tar en dag av men behåll dem som din inspiration. För många av dessa personerna har lyckats hitta en väg som fungerar bra för dem och där dem trivs, vilket du med kommer göra bara du kör på. En dag står du där och är en inspiration till någon annan som står och tänker just den tanken, varför lyckas du hela tiden men inte jag.

Konsten att vila

Nu är det fredag igen och vilken vecka jag haft! Massa roligt som hänt, massa spännande nya möten, nya samarbeten och event diskuterade och till viss del har vissa redan börjat planeras med. Träningen sen har gått  riktigt bra med, vilket är sjukt kul och att sova är inga problem direkt när man kört så maxat en hel dag + två träningspass på det. Men jag är inte heller något undantag för någon av grundpelarna för hälsa. denna gången tänker jag först och främst på vila.

Vila är något som vissa behöver mycket av medan andra behöver lite mindre men alla behöver det. Varför vi behöver vila är något som de flesta av oss kan rabbla upp en rad olika anledningar till men tyvärr är nog de flesta av oss inte proffs på att göra det även om vi vet anledningarna till varför. Men på vilka sätt man kan vila?

Nummer ett som jag gillar allra mest, stäng av all elektronik. Det kan låta enkelt och som om det inte kommer hjälpa ett skit men tro mig det gör det! Vi är ständigt uppkopplade, tillgängliga och informerade. Stäng av allt och se hur mycket skönare en dag kan bli

När du nu stängt av allt gå ut i naturen, ut i skogen eller ta en promenad längst stranden. Naturen har en grymt skön kraft som kan ge otroligt mycket bara man låter sig få sjunka in i dess omgivning.

Om du nu inte vill vara utan civilisationen så finns det ens plats som är sjukt avkopplande och det är ett spa. Span är oftast skapa på ett sådant sätt att man kan inte annat än bli lugnt där och det lugnet man får du man ligger i en pool och bara njuter är sjukt vilosam för alla sinnen så i helgen unna dig lite extra vila utöver din sömn du får om natten

 

Lycka!

Lycka, en sak som många jagar på massa olika sätt, allt ifrån att uppnå ett resultat till att träffa någon man älskar. Det som är fascinerande med just lycka är vad det gör med oss när vi upplever det. Det ger oss extra energi, saker och ting verkar falla på plats och vissa saker blir inte ens lika jobbiga att göra ens.

Varför kan vi då inte ha lyckokänslan i kroppen hela tiden? Ja de hade kanske varit lite svårt med tanke på att livet i sig inte är en dans på rosor. Men kan vi då göra så vi kanske kan känna det lite oftare? enligt mig, helt klart ja!

Vad det handlar om är att se det positiva, den där lilla, lilla, lilla ljusstrimman i stunden. Fokusera sedan på den istället för allt det mörka och tråkiga, helt plötsligt kommer dagen vara en mycket gladare plats fylld med lycka. Detta gäller allt. Idag när jag skulle köra till mitt pass på Torekov Hotell så såg man hur dimman låg längst kusten. den var så tät att man inte ens såg över till Höganäs. Istället för att tänka att det var tråkigt att dimman höll på att greppa landskapet så tänkte jag, SHIT vad häftigt det ser ut. Strålande sol över en del och en tätt dimma över resten, en riktigt ball naturupplevelse som jag blev glad över att jag fick uppleva, lycka.

Sen finns det ändå stunder då det kan vara svårt att se denna strimma av ljus och man ser kanske inte alltid den direkt, men ge det lite tid och försök se vad kan vara det positiva i detta så lovar jag att till slut kommer det att dyka upp. Så tänk nu på den situation som du idag upplevde som den tuffaste och jobbigaste och försök se det positiva i den

puschbuddy

Om man ser på film ser man ofta hur folk tränar själva, helt utan att någon annan är där och stöttar dem, trycker på eller ens drar ut dem de där riktigt tråkigt regniga dagarna.  För del är detta inget problem ens, dem bara studsar upp och ut och sticker iväg till sin träning. Detta är personer som jag är grymt imponerad av inte för att dem tränar men för att dem gör det helt själva med den största av disciplin och puschar sig själva till max utan stöd. Men dem flesta av oss känner nog inte riktigt så, inte heller att vi bara studsar ut ur soffan och sticker iväg och kör ett maxpass när vår bästa såpopera och dokumentär rullar på TV:n.

Jag själv har två riktigt goda vänner som puschar mig de där tråkiga dagarna att komma iväg och köra mitt pass. Det bästa är ju när man väl är på plats och kör passet mår man så jäkla bra! Oftast lite bättre än vad man annars gör under ett vanligt pass. Just det att ha någon som kan hjälpa en, puscha en och verkligen dra med en till träningen ibland är guld värt. För vi är inte alla någon rocky balboa som springer i 1m snö helt själv. En riktigt puschbuddy är grym, för ibland får du vara puschbuddy då din kompis inte riktigt har orken för stunden. Man behöver inte ens köra samma pass men bara det att någon är där och stöttar en genom det gör mycket.

En puschbuddy kan vara en vän, familjemedlem, släkt vem som. Men det viktiga är att ni brukar träna samtidigt och att ni kan hjälpa varandra framåt till träningen. Det gör mer än man tror och man är alltid lika glad över att ens vän gjorde det för en så man fick den där sista energiknäppen på dagen

Find your Puschbuddy!